Helgen som nu lider mot sitt slut har varit ganska tröttande. Det kanske är därför som jag skriver detta medlemsbrev på söndag eftermiddag i stället för under lördagen, vilket annars är brukligt. Det har inte funnits tid nog för mig att sätta mig ner – eller snarare så att när tid funnits så har jag inte orkat skriva något. Jag vill ju helst kommunicera något med substans till er, allt annat känns respektlöst.

Det är så jag ser på Det fria Sverige och det är rätt syn vågar jag hävda. Vi som är medlemmar är det av fri vilja och vårt val av engagemang bygger på att vi är överens om föreningens mål och arbetsmetoder. Därför känner jag mig trygg inför framtiden, och hoppfull. Inte bara hoppfull med att vi kommer uppnå våra närmast satta mål utan att vi också på sikt kommer vinna framgång.

Jag fick tillfälle att prata med en av föreningens medlemmar här om dagen. Det var ett på alla sätt och vis trevligt och tillfredsställande samtal. Det var ett nyttigt samtal för mig, som gav mig ny kunskap. Faktum är nämligen att jag till stor del lever i en bubbla och så har gjort under några år. Jag är väl medveten om vad som händer i världen, men jag saknar den där personliga kopplingen till lokalsamhället.